Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.  Related Paintings of marcus larson :. | Nattlig marin med brinnande fartyg | Dramatiskt forslandskap med figurer och kvarnbyggnader | Dramatiskt forslandskap med figurer och kvarnbyggnader | Stemship in Sunset | Waterfall in Smaland |
Related Artists:
Claesz Aert
Leiden 1498-1564
MEMLING, Hans
Netherlandish Northern Renaissance Painter, ca.1435-1494 South Netherlandish painter of German origin. Together with Dieric Bouts I and Hugo van der Goes, he was one of the most important exponents of the new artistic developments that flourished in the southern Netherlands in the 15th century in the wake of Jan van Eyck, the Master of Fl?malle and Rogier van der Weyden. Their principal innovation was to apply optic realism to devotional or mystical subjects. Although Memling lived in the turbulent period of transition from the Burgundian ruling house to that of the Habsburgs, little of this is evident in his work. His commissions were almost exclusively from rich burghers in Bruges (bankers, merchants and politicians) or churchmen and the occasional aristocrat. Often they were foreigners, especially Italians, who had political or financial connections with the town, whose central economic position was to last only a few decades longer. They had Memling paint their portraits, bust or full length, in devotional paintings or on altarpieces for their chapel in Bruges or back home. He seems not to have received official commissions (from the town council or court). An exceptional proportion of this oeuvre has survived. Besides about 20 altarpieces, often in several panels and of considerable size,
John Hayter
(1800-1895) was an English portrait painter. He was the second son of the miniaturist Charles Hayter and brother of Sir George Hayter, also a portaitist. He entered the Royal Academy schools in 1815, and began to exhibit at the Royal Academy in the same year. He also exhibited work at the British Institution and the Royal Society of British Artists. Hayter established himself during the 1820s, with portraits of notable figures such as the Duke of Wellington and the opera singer, Giuditta Pasta. His portrait drawings, in chalks or crayons, became particularly popular, a number of them being engraved for The Court Album, Portraits of the female aristocracy (1850-57).